greatexpectations.blogg.se

Såg den andra Hobbit-filmen idag. Är en riktig sucker för allt som har med Lord of The Rings att göra. Så bra helt enkelt. Har hittat de ultimata trosorna med texten "You shall not pass" och "Speak friend and you shall enter" - hur perfekt?! Fast måste ändå säga att Hobbit-filmerna inte kan mäta sig med the real deal, svårt att efterträda. De blir som lillasyskonet - inget kan slå den förstföddes första steg, första ord, första skratt. 

 

Men kom att tänka på allt det här med beroende när Bilbo har sin ring. Alla har vi dem. Beroendena. Det inte är alkohol, cigaretter eller droger i alla fall utan oftast mer basala saker såsom närhet, bekräftelse eller kontroll. Om dessa beroenden får oss att må bra, känna lycka och mening - är de verkligen så fel? Kan man inte få leva med dem? Kan man inte leva med det dåliga de medför? Även om det kanske är tillfällig lycka eller falsk lycka man känner är det väl bättre än ingenting? Eller är den enda lyckan den äkta? Och vad är den för något? Hur vet man? Ja. Sådant som snurrar i mitt huvud på årets sista söndagskväll.